Killar är som sniglar, antagligen har de en funktion, men det är svårt att inse vilken...
Förresten ser det ut som om en av de där sniglarna bor här just nu... snacka om ungkarlslya. Får väl roa mig med att städa på nyårsafton helt enkelt.
Förhållanden, hoppsan kerstin!!!
Ehm, ja.
Läste precis en väldigt intressant... eller nej... men tydligen någon som lagt energi på att förklara ett förhållandes faser och mål. Jösses säger jag bara, är det verkligen så folk tänker?? I såna fall vill jag ALDRIG ha ett förhållande!!!
1. Nyförälskade
Allt är rosenrött och du är säker på att du har träffat den rätte. Du ser de allra bästa sidorna hos honom/henne och visar också de bästa sidorna av dig själv.
(Detta kan jag väl hålla med om...)
2. Efter 1 år
Ni har lärt känna varandra bättre och börjar se genom de rosafärgade dimmorna. Ni upptäcker varandras olikheter.
Försök inte ändra på varandra. Killen känner sig safe och börjar lägga ner sin energi på andra saker medan tjejen vill lägga ännu mer tid på förhållandet.
(Spännande, oftast tycker jag man borde lyckats hitta olikheterna tidigare, jäkligt onödigt att slänga bort ett helt år i onödan... men det där med att killen slutar lägga energi på det måste jag allt hålla med om, men då är han väl ändå inte rätt???)
3. Efter 3 år
Djupare behov börjar komma fram, tex om ni ska ha barn eller inte.
(Borde man inte veta sånt innan, alltså om man vill ha barn eller inte??)
4. Efter 5 år
Jippi - nu har två blivit tre! Känslan av gemenskap i förhållandet och av att verkligen ha något gemensamt är på topp. Njut av er nya gemenskap och erat gemensamma projekt.
(Asg, Yes!! Där lyckades hon tjata till sig en unge, hur länge tror ni det kommer hålla???)
Ja, vad säger man??? Tänker ni verkligen såhär?? Tjejen (garanterat en brud som skrivit det där) som är källan till detta måste sakna ett par tusen sågspån... minst!!!
over n out!
Åhhh tinner!
Det kliar i fingrarna, känner att jag har två miljarder saker jag vill måla och det bästa av allt är att det kommer bli sååååå förbannat bra!!! Men för nu får jag nöja mig med att klottra skräp i photoshop... man kanske skulle ta hem lite prylar och fira nyår i tinnerångor?? Vad kan vara härligare än att låta famtasin flöda?? Ett par glas vin (hrrm, nån flaska eller så) sällskap av bästaste.
Jag VILL MÅLA NUUUUUUUUU!!!!!
Give me!
over n out
Sårad?
Har ni någonsin tänkt på att man sårar folk så lätt?
Man sitter där och gråter och känner sig utnyttjad mm, när man gjort precis likadant själv??
Det är väl som vilken ond cirkel som helst, någon blir ALLTID sårad!! Frågan är bara vem...
Har aldrig förstått mig på de som bara drar över och går vidare... Har alla gått och blivit totalt känslolösa?
Av egen erfarenhet har iaf jag mått lika dåligt av att dra över som när någon drar över mig..
För träffar man någon borde man inte då ha en viss känsla för personen? De flesta jag frågar svarar ja på den. Ett litet fåtal skiter i vilket bara det är bra. Men känner de då ingenting? Jag har svårt att tro det.
Men men, mycket funderingar... ska väl ta mig i kragen och skriva något vettigt här någon dag. Just nu är jag off från min absolut bästa inspirationskälla och mina spårarkompisar är upptagna med annat såsom pojkvänner och dylikt. (Ja, C jag är bitter, jag vet, jag saknar dig)
over n out!
Självanalys
Jag är INTE normal...
En fjortonårings dagbok....
Har gjort lite efterforskningar i ett ämne senaste tiden...
over n out /n*
Och helt enkelt konstaterat att det är sant som alla säger. Vill man ha någon ska man jävlar hålla på sin "oskuld".
Det andra är ett annat experiment som också visat sig vara rätt tråkigt. Efter andra gången blir allt så trist. Första gången är så hejdlöst kul, till den andra så har man så stora förväntningar att man blir besviken (sorgligt men sant).
Det kan väl enklast förklaras med att spänningen är helt otrolig första gången, man är pirrig och nyfiken och allt sånt. Till andra gången har man helt enkelt fått eld i brallorna och fantasin skenar iväg, för att man sedan ska sitta där öga mot öga och tänka "herrejösses, jag vet inte om jag vågar, tänk om han blir besviken, tänk om jag inte klarar det jag lovat" mm mm.
Så hur gör man för att komma till omgång tre?
Jag själv är ett stort fan av att flörta (tog ett tag att komma fram till detta, men inte mindre sant för det). Det är alltså inte själva grejen med att ses som är det roligaste. Jag älskar smsen, samtalen där alla förväntningar byggs upp. Jag älskar att få det där ursöta lite busiga smsen mitt i natten som får en att le, därav har jag ett lager av just sms-flirtar. De får mig att må bra helt enkelt. Vem blir inte glad av det?
Mina källor (ni vet vilka ni är) håller med till viss del. Men de flesta förväntar sig faktiskt att det ska bli något av det hela. Men det är ett knivigt område det där. Mycket kan missuppfattas och många gånger bllir allt bakvänt och smsen får fel mening, med tanke på att "tonfallet" ligger i läsarens ögon och inte i min text. Jaja, det är la som det är.
Hur som helst är det likförbannat ett förhållande, ja, ett förhållande till en annan människa och precis som mellan ett par så knepar det minst sagt till sig för det mesta även om man drömmer om det där okomplicerade där man bara kan vara sig själv och köra på utan att folk tar det på för stort allvar. Nackdelen med det kan väl iofs vara att om man någonsin får för sig att bli seriös (never gonna happen) så kommer väl ingen ta en på allvar???
Nej svepa en 12:a och försöka få ögonen och ramla ihop. Tyckte ändå detta ämne var diskuterbart såhär på julafton. Jag skyller på att jag inte sovit på en vecka, jobbat i 8 dagar och på den däringa febern jag har dragits med i ett par dagar (kan ju bero på att man är liiiite trött och stressad kanske).
over n out /n*
God jävla Jul då!!
Har faktiskt helt skitit i julen i år, så jävla less på skiten. Jag har varit och ätit julmat hos mamsen (vilket för min del betyder prinskorv, köttbullar och potatisgratäng, då jag inte tål fisk och inte äter såna där mystiska julgrejjer). Nu sitter jag hemma i min soffa med en kopp te, ska snart svälja en insomningstablett och sova som en prinsessa. Helt slut i kropp och själ. Det känns ungefär som om man var utanför kroppen och tittar på sig själv, man hör sig själv svara på tilltal mm, men har ingen aning om hur det gick till. Kroppen rör sig endast om man befaller den att göra det. Inga reflexer. Det är helt enkelt kortslutning i systemet... kanske är därför man har feber, magen krampar och man inte får luft... aja, vad kan vara hälsosammare än att sova bort julen? Dern brukar ändå sluta i katastrof för de flesta. Tack och hej, leverpastej (som oxå smakar skit..)
Ligga för liggandets skull..
Eller hur var det nu?
Mycke vill ha mer som man brukar säga.
Terroristen är död
Hur jag än börjar så går det inte. Hmm, jag borde sova.
Vad vill du?
Köpa dina badshorts såklart!!!
Barn...
Jag är en av de där få som inte gillar dem, aldrig kommer skaffa några och aldrig förstått meningen med det.
Jag har fortfarande inte gjort det sista steget för total barnlöshet. Men den dagen kommer. Så.
Varför är det så viktigt att skaffa barn? Tänk efter ordentligt innan ni svarar på det.
Det är svårt att leva med mitt val om man inte älskar att vara singel. Jag fick nyss reda på varför en helt underbar kille la ner projektet. Mitt val att inte skaffa barn.
Men jag skulle inte skaffa några ens för allt i världen. Jag anser att det är fel att skaffa barn för att någon annan vill det, för att behålla någon.
Jag börjar bli dödligt less på singellivet. På ensamheten. Men är det vad jag har att välja på. Ensamhet eller barn, så håller jag på ensamheten. Förhoppningsvis är jag inte helt ensam om denna åsikt, så jag kanske lyckas träffa någon en dag. Men jag har inga större förhoppningar.
99 Luftballons
Åhh fan, jävlar!! Skit och helvete!
Nu sitter man här IGEN! Att jag aldrig lär mig. Måste nog gå i ide... året runt...
Men vad hände där?
Jo, om man skriver om det lite fint, så gick det till på följande vis.
Bil trasig, lösning?
Dialekter.
Ett fjantigt löfte om en skitsak.
Sen var det som om man ramlade över en stock i skogen och nerför berget, rullandes i snårskogen samtidigt som att man ser solen gå ner och himlen blir alldeles röd. Sjukt skraj. Men vilken känsla.
Så nu har jag bestämt mig för att det bara är så och med tidigare upplevelser i ämnet så kommer det gå utför. Man får vara glad för den lilla tid man fick och sen fortsätta drömma.
Sjuk..
När ska denna förkylning ge med sig...eller snarare febern...
Har väl gjort ett och annat dumt val, men vafan, skyller på feberyra...
Hade hellre varit kär som alla andra verkar vara... eller ja, kär med besvarade känslor...
Nej, dags att krypa ner i sängen, ska jobba hela dagen imorgon och plugga halva natten, grymt skoj... eller inte!
Så in i drömmarnas land, hoppas på bra drömmar.
Gonatt
